Dufwa

Efter dagar av feber och hostmedicin

Ingen förstår dig och ingen kan visa
den väg som du ensam vill vandra.
Men kanske det hjälper att tankar förvisa
och att ibland kanske umgås med andra?

--------------------------------------------------

Det blir mörkt ganska tidigt och kylan tar över
hösten är här för att stanna.
Personligen gillar jag regn och behöver
blåsa bort veck från min panna.

Här finns snälla personer vartän man sig vänder
och folk som vill se vem jag är.
Kom gärna förbi, men ta en dag i sänder
det är allting jag faktiskt begär.

För släpper jag in mer blir Jonny försvunnen,
då får ni mitt hjärta till skambud.
Så sluta att puta och pruta med munnen
och sluta lägg frestande anbud.

Men ta för dig, kom in, var öppen, berör,
ställ dig i vägen, kom nära.
Men gör det försiktigt, så jag inte förstör,
och se till så vi inte blir kära.

Men det är sällan man träffar en människa som
är precis den man tänkt på att få.
De kommer ibland, men allteftersom
bestämmer de sig för att gå.

Men med ljus från Ikea och lakan från Coop
pryder jag rummet som blivit
mitt hem här i Stockholm, min skyddande grop
från allt som jag hittils har skrivit.

Ni borde försöka att släppa det gamla,

Mitt telefonnummer är: 0701 56 73 26.

Det är så skönt att inte vara kär! 

...det växer och frodas, fast en dag i sänder,
tack vare sommarens bränder.
Tack vare Rudling och värmande händer,
tack, det ser ut s'matt det vänder...

Jag saknar dig.
Så du vet att jag tänker på dig.
Oftare än du tror.

Det är ytterst få saker som alltid finns kvar,

Den becksvarta luften blir kylig och tät,
rent allmänt så kallas det natten.
För mig är den helig, med datorn i knät
ger mörkret mig mer liv än vatten.

Att ensam få tänka, grubbla, begrunda
på tankar som ligger och gror.
Att sudda ut vägar som inte är sunda
att gå längs i trasiga skor.

Men osäker är jag, när ingen förstår
hur jag tänker och ej kan förklara.
Man känner sig ensam bland folk där man går
och frågar, men ingen kan svara.

Gatlampor vajar och fönstrena läcker
in luft genom kass isolering.
En sänglampa lyser så väl att det räcker
att väcka en stilla fundering.

Vem håller min hand ifall sänglampan dör?
Kommer någon att stå vid min säng?
Finns Jesus och Gud? Finns nån som berör?
En guide genom snårig terräng?

Jag klarar mig själv, det har jag gjort förr
jag är van vid mitt stormiga drama.
Men jag uppskattar mycket, din svårstängda dörr
och att dig mellan varven få krama.

I och med tiden, som aldrig står still
är natten nu nära försvunnen.
Nu äter folk kräftor, med supar därtill,
men för mig är en morgondag vunnen.

Jag välkomnar natten, jag välkomnar suset
som hörs när det läcker och drar
genom fönstret som vädrar och suger ut ljuset
och lämnar mig sovande kvar.

Leda, tristess och saknad av blåsten

Till er som är säkra på livet och tron
på er själva är säker och stor.
Till er som är nöjda med kroppslig passion
och tror att ni vet vad ni tror.

Som är nöjda när livet är slätstruket grått
som tror på en evig romans.
Roligt för er som är nöjda med smått,
som har hittat en stadig balans.

Till er som aldrig har upplevt "kom nära",
vart upprymd, helt utan gräns.
Som aldrig vart nere i lera och tjära.
Tyvärr vet jag ej hur det känns.

Men nåt som är säkert, som jag ej vill förlora
är Dig. Du är jävligt unik.
Du är jobbig som fan, dina tankar är stora.
Men jag behöver din djupa logik.

Och jag hoppas att jag bringar glädje i livet.
Att till andra jag lycka kan sprida.
Att ni hittar nåt enkelt, och orkar ta klivet,
så ni slipper att gå vid min sida.

För visst, jag är liten, men ändå så tung
att bära när jag vill ha mer.
Mitt sinne är gammalt, fast kroppen är ung,
så spring innan du faller ner.

Till er som vet hur det känns att va dum
till er som har vart där jag är.
Till er som har varit i becksvarta rum
men glömt hur ni hamnade där.

Till er som vill väl, men mest bara stjälper
till er som försöker för mycket.
Till er som förklarar och tror att det hjälper.
Til er som ej pallar för trycket..

..som blir när man hamnar för långt under ytan
där allting är livsfarligt svart.
Som låter folk röra och värma upp grytan,
men sen inte vill någonvart.

Som känner i vågor att mänskor är toppen
men i nästa sekund ingenting.
Som förstår konsekvenser, men inte förloppen,
på händelser, saker och ting.

Som vägrar att lyssna på varnande ord
som inte vill lyssna på larmen.
Som misstror på kärlek från syd upp till nord
men hoppas på den utsträckta armen.

Till som har hittat en människa som
är unik, och det bästa som hänt.
Som är svår att förstå, och att tycka om
men din åsikt om murar har vänt.

Tills sist till dig som är enkel att gilla,
med de flesta är helt överrens,
men som ej kan bli älskad, och inser det stilla.
Tro mig, jag vet hur det känns.

Tomhet är tystnad, blandat med ljud,
ljud som man åter vill höra.
Saknad är minnet från känslan av hud,
som man längtar att åter beröra.

Desperado why don't you come to your senses?
You been out ridin' fences for so long now
Oh you're a hard one
I know that you got your reasons
These things that are pleasin' you
Can hurt you somehow

Don't you draw the queen of diamonds boy
She'll beat you if she's able
You know the queen of hearts is always your best bet

Now it seems to me some fine things
Have been laid upon your table
But you only want the ones that you can't get

Desperado, oh, you ain't gettin' no younger
Your pain and your hunger, they're drivin' you home
And freedom, oh freedom well, that's just some people talkin'
Your prison is walking through this world all alone

Don't your feet get cold in the winter time?
The sky won't snow and the sun won't shine
It's hard to tell the night time from the day
You're losin' all your highs and lows
Ain't it funny how the feeling goes away?

Desperado, why don't you come to your senses?
Come down from your fences, open the gate
It may be rainin', but there's a rainbow above you
You better let somebody love you, before it's too late

Jag gjorde det.